Att bli sedd
Fotografier behöver bli sedda. På måndag tar jag ner utställningen i Ljuder, men fram tills dess går det bra att besöka sockenstugan för lite fotografiska bilder, bryggkaffe och kakor.
Självporträtt; delvis arrangerat, utsnitt. Stativ och fjärrutlösare (assisterad).
(D300, 50 mm, f/9, 1/60 s)
Hemväg
Bråten, Östra Ämtervik midsommardagens afton. Konverterad till svartvit.
(70 mm, f/8, 1/200 s)
Trollkarlen på midsommarafton
Akalla by, Stockholms stad. 25 juni kl 13-14. Färgmättnaden neddragen och mellantonerna uppljusade i efterbehandlingen. Någon bild har nytt utsnitt eftersom jag inte gick tillräckligt nära.
(35-70 mm, ~f/8, ~1/320 s)
Midsommar
En fin midsommarhelg tillönskas alla som råkar ramla in här.
Knivsta midsommarafton 2008. Beskuren och med polfilter tror jag.
(18 mm, f/22, 1/100 s)
Rastvila
Människor i motivet gör ofta en stark berättelse. En människas ansikte och ögon kan vara en berättelse i sig; om livet, känslor och erfarenheter. Att ta bilder på andra människor är en utmaning för mig. Jag har stor respekt för vad andra tänker och tycker (eller för deras integritet) och är inte särskilt utåtriktad själv. Miljöer och djur är på det sättet så mycket enklare att närma sig.
Ett sätt att arbeta med människor i motivet är att använda sig själv som människan, att ta självporträtt. Ingen behöver frågas om lov och det ger stor möjlighet till kontroll. Men man måste lämna ut en del av sig själv, istället för någon annan känd eller okänd. Här är i alla fall tre fotografer att inspireras av, som använder sig själva som motiv:
Severus Tenenbaums (pseudonym) självporträtt, bland annat återgivna i egna boken Suspended (fotoboxen Suspended Emotions), känns kontrollerade, färgstarka och spelade – stereotyper som hon själv uttryckt det. Malin Hellesøs självporträtt framstår som okontrollerade och äkta – handlar om henne själv. De är ofta svartvita, ibland näst intill abstrakta. Arno Rafael Minkkinen, slutligen, är en finsk-amerikansk fotograf som gjort självporträtt till en egen konstart. Han lägger sin egen nakna kropp till motiv som annars saknar större originalitet; porträtt, naturfotografier och stadsmiljöer. Jag gör ingen djupare analys, men dessa tre fotografer tar självporträtt som för mig är starka berättelser. Och samtidigt får de mig att fundera på hur mycket av de själva som egentligen finns i bilderna, och hur mycket som är påhittat. I blogglistan till höger finns länkar till Tenenbaums och Hellesøs bloggar med fler självporträtt mm.
Fotografiet ovan har inget med dessa tre fotografer att göra. Det är inget självporträtt. Kvinnan på bilden är mig obekant. Liksom hunden. Fotograferat i trakten av Kinnekulle vid femtiden på eftermiddagen 21 maj 2009. Beskuret.
(31 mm, f/10, 1/200 s)
Rum med lummermatta
Kärsämäki 8 juli på eftermiddagen. Se även Rum med rismatta.
(66 mm, f/8, 1/160 s, ISO 400)
Stam
Fotograferat i utkanten av Brunnsparken, Helsingfors 4 juli 2009 på eftermiddagen.
(48 mm, f/5.6, 1/160 s – något underexponerad)
Platser att längta till (II)
Ljuder socken. Uppe på berget, på andra sidan kohagen och vägen, skymtar gaveln till sockenmagasinet, som fungerar som utställningslokal för hembygdsmuseet. Morfar var kyrkoherde i socknen under ett par decennier och från mina första år har det varit min hembygd om sommaren. Utvandrarbygd med stenrika jordar, berättade om i Vilhelm Mobergs epos. Ett landskap präglat av beteshagar, slåtterängar och mindre jordbruk utspridda i små byar längs smala skogsvägar Hägnat med stengärdesgårdar utan ände. Fotograferat i slutet av juli 2009.
(48 mm, f/18, 1/60 s)
