Att gära
Ett erfaret arbetslag reser en ny gärdsgård (gärar) vid hembygdsmuséet i Ljuder. Fotograferat på förmiddagen den 15 juli.
(D300, 24 mm/50 mm)
Mörkret
En bild tagen i augusti vid halvelvatiden på kvällen. Övre delen av en gammal ladugårdsdörr öppnar in till spiltornas mörker. Det är mörkt ute och ännu mörkare inne. Jag har inga problem med att sitta ensam ute i skogen i mörkret; omgiven av dofter och ljud. Men en tom gammal byggnad, om än välkänd i dagsljuset, ger mig kalla kårar. Som om Döden väntar på insidan med ohörbar andedräkt. Irrationellt och obehagligt; men en känsla som är viktig att försöka hitta bilder för.
Minnesbilder
Jag har under året lagt upp några bilder som jag döpt till Fragment (I-V). Jag har många bilder som inte existerar någon annanstans än inom mig själv. Minnesbilder från min barndom, ungdom och mitt vuxna liv. Inte sällan förknippade med en känsla av sorg eller saknad. De är fragmentariska, lösryckta och utan tydligt sammanhang, och jag vet inte om de överensstämmer med verkligheten, eller om de har manipulerats eller till och med skapats i efterhand. Kanske har jag sett ett fotografi och gjort till min egen bild, eller ritat en bild efter vad någon annan berättat? Så fungerar det väl med långtidsminnet.
Bildserien Fragment, som nog inte är avslutad än, är försök att skapa fotografier som känns som just minnesbilder. Som kan ha varit mina egna, eller någon annans. Hela serien finns här.
—
(D300, 50 mm, f/11, 1/40 s)
Abstrakt
Om någon frågar mig vad för slags fotografi jag håller på med så har jag lite svårt att svara. ”Dokumentärt”, kanske, för jag håller inte på med så mycket arrangemang eller fotochoppande. ”Naturfotografi”, kanske, för jag mår bra av att vara ute och hitta det vackra och märkliga i natur och kulturlandskap. ”Gatufotografi”, kanske, för inget är väl så påtagligt och atmosfärstarkt som människor som det händer saker kring i en stadsmiljö, och jag har ju nära till det också. Men det blir lite av varje. Något som jag är ganska nöjd och lite överraskad över är hur fängslande det kan vara att försöka fånga det abstrakta i verkligheten. Dokumentärt, men med innehåll som skapas av betraktaren, men som måste drivas på av bilden. Några av mina bästa försök, enligt mig själv, är de här tre bilderna:
—
Bilden, ännu en ängslada från juldagens förmiddag.
(D300, 50 mm, f/5, 1/80 s)
Reseberättelser
Under året har jag gjort två utlandsresor som satt sina spår i bloggen och som gav mig intressanta erfarenheter, rent fotografiskt. Den första gick till den sagolika staden Prag, Tjeckiens huvudstad, en helg kring den 20 mars. Jag var där med fyra goda vänner och vi ägnade dagarna mest åt att promenera runt, jag hela tiden 50-100 meter efter de andra för att fixa till ett utsnitt eller två. Det blev en hel del bilder som jag tycker om själv, och jag började upptäcka en del centraleuropeiska fotografer. Tjeckiska och Ungerska 1900-talsfotografer, dokumentära och med en stillhet i uttrycket. Inläggen med bilder från Prag finns här. Ett kort inlägg om två tjeckiska fotografer finns här.
Den andra resan gjorde jag med min familj senare halvan av april. En vanlig charterresa till Side, vid Turkiets södra Medelhavskust som blev något helt annat när Eyjafjallajökulls aska tvingade oss att ta bussen hem. Tre dygn på bussen i ett sträck och eftersom jag fotograferar blev det som kunde blivit ett elände, istället en unik möjlighet att dokumentera landsändar från Mindre Asien, genom Balkan och Centraleuropa, ända till den Uppländska landsbygden (fast genom Sverige sov vi). En kul utmaning att med i stort sett samma perspektiv genom ett bussfönster, i ständig rörelse, försöka hitta utsnitt av värde. Inläggen från bussresan finns här. Eftersom wordpress-bloggar bara kan visa inlägg i omvänd kronologisk ordning måste man börja med inlägget längst ned, sedan läsa inlägget näst längst ned från början till slut, och så vidare för att det ska hänga ihop.
—
Bilden ovan är från halvelvatiden. En ängslada på en åker i Norra Österbotten. Jag noterar att kamerans (D300) display avsomnar efter en stund ute i -20, -30 grader, men att kameran i övrigt verkar fungera bra. (som att fotografera med film). Någon som har liknande erfarenheter?
(D300, 50 mm, f/3.5, 1/80 s)
Love Stockholm II
Spannet är stort mellan olika yttringar av mänsklig kultur. Stockholms stads enda frigående grisar, på Järvafältet. Mycket trevliga och sällskapliga. 21 augusti vid halvtvåtiden.
(55 mm, f/13, 1/100 s)
Trollkarlen på midsommarafton
Akalla by, Stockholms stad. 25 juni kl 13-14. Färgmättnaden neddragen och mellantonerna uppljusade i efterbehandlingen. Någon bild har nytt utsnitt eftersom jag inte gick tillräckligt nära.
(35-70 mm, ~f/8, ~1/320 s)
Färgmättnad
Ett fotografi med lite extra färgmättnad för att fira att jag har en plats på utställningen RGB Days of 591 Photography (bild 32 av 46). 591 Photography Blog är en av de mest inspirerande platserna på webben med en strid ström av fotografier levande som livet självt. Jag besöker den varje dag.
Bilden visar ett fönster i stora stallet vid Säby gård. 6 juni vid halvtvå-tiden.
(35 mm, f/9, 1/640 s)
En plats i ljuset
Vid den närmare 2000 år gamla stadsporten och amfiteatern i Side, Turkiet. I kvällssolen den 17 april.
(22 mm, f/8, 1/250 s)
Dresden – Malmö
Någonstans i Tyskland 22 april på förmiddagen. Resans tredje dygn. Vi vaknar upp utanför Dresden och fortsätter norrut mot Berlin. Landskapet längs autobahn är enahanda och vindsnurrorna många.
Kisspaus, frukostrast, lunchrast. Passerar Berlin mot Hamburg/Lübeck.
Nämnde jag att landskapet längs autobahn är enahanda? Mycket prydligare än t ex Turkiet, Bulgarien och Serbien. Gröna åkrar. Små dungar. Enstaka gårdar. Vindkraftverk. Transportsträcka.
Vid fyratiden på eftermiddagen har vi tagit oss hela vägen från Medelhavet till Östersjön. Färja till Danmark över Fehmarn bält, från Puttgarden till Rødbyhavn.
Resan genom Danmark går utan avbrott. Klockan närmar sig sju på kvällen när vi kör genom Drogdentunneln utanför Köpenhamn, som leder vidare upp på Öresundsbron.
Sverige en timme senare. Vi stannar en bit utanför Malmö för tankning. Resan fortsätter hela natten upp till Arlanda, dit vi anländer vid sextiden på morgonen. Tre dygn efter avfärden från Side vid Turkiets medelhavskust. Sex dagar försenade hem. Allt på grund av ett askmoln som vindar fört från Island till den Europeiska kontinenten.
Samtliga bilder fotograferade genom bussfönstret. Jpeg direkt ur kameran.
(18-55 mm, de flesta bilderna ca f/7.1, 1/400 s)
Gränsland II
Busskö vid gränskontrollen i Kalotina innan resan fortsätter från Bulgarien till Serbien. Dag 2. 21 april vid lunchtiden.
Sträckan från gränsen mot Belgrad är ett mycket vackert landskap som börjar längs böljande kullar, med glest utspridda hus och byar.
Vägen ringlar sig in mellan allt brantare berg, bredvid floden, genom tunnlar.
Vid halvsjutiden passerar vi genom Belgrad (nedan) och över Donau eller Sava.
Efter Belgrad, upp mot Ungern, breder ett slättlandskap ut sig mot horisonten. Den Stora Pustan.
Det är 30 mil och gränskontrollen mot EU kvar innan vi ska fortsätta förbi Budapest i det sena kvällsmörkret.
Under natten kommer vi att passera genom Ungern, Slovakien och Tjeckien.
Fotograferat genom bussfönstret. Jpeg direkt ur kameran.
(18-55 mm, ca f/8, ca 1/400 s)
Isparta – Istanbul
Isparta, Sandikli, Afyon, Kütahya. Resan fortsätter norrut mot Svarta havet och Istanbul. Taurusbergen öppnar upp sig i mil efter mil av öppet jordbrukslandskap och små och stora städer.
Bebyggelsen är en blandning av vildvuxna bostadslängor och centralplanerade förorter.
Landskapet är öppet, men i alla horisonter inringat av bergskedjor. Breda bilvägar skär rakt igenom. Ett ensligt järnvägsspår svänger av mot fjärran.
Här och där mitt i tomheten står ensamma hus. Förutom i städerna är det förvånansvärt lite liv och rörelse.
På rad på böljande, gröna åkerjordar ritar kraftledningsstolparna linjer. Ensamma i majeståt, utan konkurrens av höga träd eller byggnader.
Framåt kvällen närmar vi oss Istanbuls förstäder. Skymningen faller snabbt och slutartiderna blir snart för långa. I mörkret passerar vi bron över Bosporen, från Asien till Europa. Under den kommande natten ska vi byta till svenska bussar uppe vid gränsen mot Bulgarien och ta oss vidare mot Norden. Då har vi lagt de första hundra milen bakom oss och klockan har passerat midnatt.
Samtliga bilder är fotograferade genom bussfönstret i farten. Jpeg direkt ur kameran. På Sisuradios hemsida, Sveriges radios finskspråkiga programverksamhet, finns ett inslag om resan med mina fotografier och texter av min hustru.
(18-55 m; bild 1-6: ca f/8, ca 1/400 s; bild 7: f/3.5, 1/6 s, ISO 1600)
Rastvila
Människor i motivet gör ofta en stark berättelse. En människas ansikte och ögon kan vara en berättelse i sig; om livet, känslor och erfarenheter. Att ta bilder på andra människor är en utmaning för mig. Jag har stor respekt för vad andra tänker och tycker (eller för deras integritet) och är inte särskilt utåtriktad själv. Miljöer och djur är på det sättet så mycket enklare att närma sig.
Ett sätt att arbeta med människor i motivet är att använda sig själv som människan, att ta självporträtt. Ingen behöver frågas om lov och det ger stor möjlighet till kontroll. Men man måste lämna ut en del av sig själv, istället för någon annan känd eller okänd. Här är i alla fall tre fotografer att inspireras av, som använder sig själva som motiv:
Severus Tenenbaums (pseudonym) självporträtt, bland annat återgivna i egna boken Suspended (fotoboxen Suspended Emotions), känns kontrollerade, färgstarka och spelade – stereotyper som hon själv uttryckt det. Malin Hellesøs självporträtt framstår som okontrollerade och äkta – handlar om henne själv. De är ofta svartvita, ibland näst intill abstrakta. Arno Rafael Minkkinen, slutligen, är en finsk-amerikansk fotograf som gjort självporträtt till en egen konstart. Han lägger sin egen nakna kropp till motiv som annars saknar större originalitet; porträtt, naturfotografier och stadsmiljöer. Jag gör ingen djupare analys, men dessa tre fotografer tar självporträtt som för mig är starka berättelser. Och samtidigt får de mig att fundera på hur mycket av de själva som egentligen finns i bilderna, och hur mycket som är påhittat. I blogglistan till höger finns länkar till Tenenbaums och Hellesøs bloggar med fler självporträtt mm.
Fotografiet ovan har inget med dessa tre fotografer att göra. Det är inget självporträtt. Kvinnan på bilden är mig obekant. Liksom hunden. Fotograferat i trakten av Kinnekulle vid femtiden på eftermiddagen 21 maj 2009. Beskuret.
(31 mm, f/10, 1/200 s)
Platser att längta till (III)
Gården ligger uppe på en tallmo i byn Koposenperä, Kärsämäki kommun i landskapet Norra Österbotten. Finlands geografiska mittpunkt, vilket är i jämnhöjd med Umeå ungefär. Runt gårdstunet ligger uthus, brutna åkrar och norrländsk skog. Fotograferat 26 februari 2007 på morgonen.
(24 mm, f/14, 1/80 s)
Platser att längta till (II)
Ljuder socken. Uppe på berget, på andra sidan kohagen och vägen, skymtar gaveln till sockenmagasinet, som fungerar som utställningslokal för hembygdsmuseet. Morfar var kyrkoherde i socknen under ett par decennier och från mina första år har det varit min hembygd om sommaren. Utvandrarbygd med stenrika jordar, berättade om i Vilhelm Mobergs epos. Ett landskap präglat av beteshagar, slåtterängar och mindre jordbruk utspridda i små byar längs smala skogsvägar Hägnat med stengärdesgårdar utan ände. Fotograferat i slutet av juli 2009.
(48 mm, f/18, 1/60 s)
Eggeby gård
En av Järvafältets hästgårdar. I bakgrunden skymtar ett av Tenstas bostadshus. Fotograferat på eftermiddagen 9 januari 2010.
(55 mm, f/10, 1/80 s)
Hästa gård
Ensilagebalar i vinterlandskap. Hästa gård är Stockholms enda lantbruk och drivs i 4H:s regi. Gården brukar stora delar av Järvafältets kulturreservat genom odling, slåtter och bete. Bruket bibehåller ett öppet kulturlandskap som också gynnar många arter av fåglar och vilt. Mot norr övergår Järvafältet till naturreservat. Fotograferat idag.
(34 mm, f/10, 1/40 s, polarisationsfilter)
