Utställning 2 juni – 1 juli
Välkomna till öppet vernissage 2 juni i Husby, Stockholm! Det går bra att titta in närsomhelst mellan kl 12-16. Bilder och utsnitt av ridhästar och deras värld. Utställningens titel är hämtad från låten ”Vi är djur” av den svenska 80-talsgruppen Camouflage. Mer information finns på Husby Konst- och Hantverksförenings hemsida.
2012:39
Leif Claessons utställning som hade vernissage igår på Stockholms stadsmuseum vid Slussen är en stark upplevelse. Som en stöt in i magen; gräver sig in i rädslan, längst där inne; bär med sig sorg och ställer många frågor om mig, om konstnären, om människan och det samhälle vi skapar omkring oss. Så som jag tycker att den allra bästa och viktigaste bildkonsten gör. Claesson fick Stockholms stads fotografiska pris förra året och jag har skrivit lite om det och en av hans tidigare utställningar här. Det var också vernissage på Galleri Kontrast i närheten med bildjournalistiska fotografier av pristagarna i Årets bild. Dramatiska berättelser från Norge och andra delar av världen, men också nära och lugna bilder från vardagen i Sverige. Och om inte det vore nog så finns det just nu en del högklassig fotografi på Fotografiska. Anton Corbijns stora, välexponerade svartvita porträtt är väldigt bra. Han placerar sina motiv i miljöer och perspektiv som starkt framhäver den fotografiska bildens inneboende surrealism. Många av hans porträtt tycker jag har tydlig släktskap med Bill Brandt, som arbetade just på detta sätt i mycket av sin (porträtt)fotografi. Men man behöver inte gå längre än till andra våningen på Fotografiska med ungraren André Kertész bilder från Paris för att där hitta liknande grepp i en grupp porträttbilder. Den som har minsta intresse av fotografisk bildkonst, bör se den utställningen. Brandt var i Paris samtidigt som Kertész och till exempel dennes landsman Brassaï, men Paris var för litet och Brandt for vidare till London och gjorde där vad Brassaï gjorde i Paris; fotograferade stadens mörka sidor. Brassaïs bilder visas just nu på det fina fotografiska museet i Nice, Le Théâtre de la Photographie et de l’Image, och även på Matisse-museet, då dessa bägge konstnärer hängde med varandra i Nice. Brassaï hängde också med Christer Strömholm i Paris och Strömholm och en grupp andra fotografer fick representera det internationellt sett mest betydande inom svensk fotografi på samma fotografimuseum i Nice för tio år sedan; Anders Petersen, JH Engström, Denise Grünstein, Lars Tunbjörk med flera. Kontentan av allt detta uppräknande är att jag tycker att det är nödvändigt att se Kertész bilder för att få en viktig pusselbit i sammanhanget i den fotografiska bildkonsthistorien. Jag tycker mycket om dem. Så gör det om ni bor i eller besöker Stockholm, och se Leif Claessons utställning för att det är bland det starkaste som finns i nutida svensk fotografisk bildkonst, tycker jag.
Vattnet
”But as cameras get ever more sophisticated, more automated, more acute, some photographers are tempted to disarm themselves or to suggest that they are really not armed, and prefer to submit themselves to the limits imposed by a pre-modern camera technology – a cruder less high-powered machine being thought to give more interesting or expressive results, to leave more room for the creative accident.”
(Susan Sontag, On Photography, 1971)
(FE, 50 mm, Tri-x, skannad papperskopia)
Maskerad häst
Jag har nu börjat arbeta med analog film och svartvit kopiering, efter ca 30 års uppehåll (fria aktiviteter i högstadiet; fotolabbet på gymnasiet). Den här bilden är från första omgången kopior. Fotograferat med Tri-x och egenhändigt framkallat enligt Kodaks bruksanvisning. Kopierat på Ilford Multigrade RC med en Durst förstoringsapparat med färghuvudet inställt för kontrastgrad 3. Den färdiga kopian är skannad i 600 dpi och digitalt efterbehandlad för att någorlunda efterlikna originalet.
När jag nu prövar att fotografera med film ägnar jag större koncentration åt varje bild jämfört med digital fotografering; utsnittet, rätt ögonblick, skärpedjup, en noggrannare ljusmätning och en större medvetenhet om exponeringsinställningarna. Vetskapen om att varje exponering kommer att kräva en hantverksmässig process i många steg innan resultatet blir synligt, hjälper till. Det är en utmaning att visualisera bilden i svartvitt, utan möjligheten att direkt kontrollera resultatet. Att sedan arbeta i mörkrummet är en välgörande avkoppling från bildskärmen, och doften av fotokemikalier är förförande.
Jag inser att jag knappt hunnit börja med alla misstag som måste göras, för att utveckla tekniken och närma mig en kvalitet som motsvarar min ”vision”. Jag tror att den processen kommer att göra mig till en bättre fotograf, och om inte det, så är det i alla fall väldigt kul.
Bilden är från Järfälla ridcenter, Säby gård.
(FE, 50 mm)
Hädanfärd
Idag har jag besökt den nya utställningen på Husby konsthall vid Husby gård i Stockholm. Vila i luften med bilder av Therese Szatek och Ingela Hamrin. Ingela Hamrin har gjort akvareller som är fotografiska i format, perspektiv,distorsion och framförallt i motivens karaktär. Interiörer med utsnitt och detaljer som typiskt återfinns i fotografier, mer sällan i målad konst; sådant som kan utgöra ett punctum för att tala med Barthes (se tidigare inlägg). Men vetskapen om att varje yta ändå medvetet fästs vid bilden av konstnärens hand får i varje fall mig att fundera på relationerna mellan fotografi, måleri, realism och fotografisk realism mm. Skönt stämningsfulla färger och miljöer, som kontrasterar mot Therese Szateks väggtäckande svartvita teckningar (typ blyerts/kol) som är mer magiska än realistiska, eller bitvis surrealistiska. Jag tyckte mycket om utställningen och ska se den fler gånger på Stockholms närmaste konsthall.
Bilden ovan är från Säbysjön i morse, bryggan nära Säby Gård i Järfälla.
(D300, 70 mm, f/5.6, 1/125 s)
