Hemåt
Nedplockat och nedpackat. ”Du har sinne för mystik och ibland känns bilderna nästan som från en skräckbok”, har en besökare skrivit i gästboken. Det tycker jag är en intressant iakttagelse. Rädsla och ångest är starka känslor som nog alla kan känna igen sig i. Andra besökare har fastnat för ljuset och skönheten i ett landskap, eller tyckt sig känna igen platser och scener från sin närhet eller barndom.
Bilden ovan är från Kärsämäki i Norra Österbotten; den norrländska sommarnattens ljus.
Upplösning (i ett tillstånd av)
Kamerarörelse, stativ.
Det är 8 dagar kvar tills min utställning öppnar i Ljuder, måndagen 18 juli, med öppet vernissage kl 13-16. De 24 bilderna är klara och monterade, och nu är det lite funderingar kring hur de ska hängas och praktiska detaljer. Alla är välkomna och jag hoppa få möjlighet att träffa och prata med många besökare under de två utställningsveckorna. Förutom att vara på plats under vernissaget kommer jag att titta in dagligen och skicka gärna ett e-mail om ni planerar att komma förbi och vill träffas.
Rådjuren
Rådjuren i Koposenperä by juldagsmorgonen. Och en fågel. Beskuren i underkant och något på sidorna. Stativ.
(D300, 300 mm, f/4.5, 1/80 s, ISO 400)
Minnesbilder
Jag har under året lagt upp några bilder som jag döpt till Fragment (I-V). Jag har många bilder som inte existerar någon annanstans än inom mig själv. Minnesbilder från min barndom, ungdom och mitt vuxna liv. Inte sällan förknippade med en känsla av sorg eller saknad. De är fragmentariska, lösryckta och utan tydligt sammanhang, och jag vet inte om de överensstämmer med verkligheten, eller om de har manipulerats eller till och med skapats i efterhand. Kanske har jag sett ett fotografi och gjort till min egen bild, eller ritat en bild efter vad någon annan berättat? Så fungerar det väl med långtidsminnet.
Bildserien Fragment, som nog inte är avslutad än, är försök att skapa fotografier som känns som just minnesbilder. Som kan ha varit mina egna, eller någon annans. Hela serien finns här.
—
(D300, 50 mm, f/11, 1/40 s)
Bildtexter
Att försöka beskriva något för någon annan i ord är ett bra sätt att få igång tankeverksamheten. Vad ser jag när jag ser en bild, eller en serie bilder? Jag har under året gjort några inlägg där jag lagt en del tid och möda på att förmedla vad jag sett på fotoutställningar eller i fotoböcker som jag köpt eller lånat. Min arbetsprocess är inte olik den som jag använder mig av yrkesmässigt, när det gäller att förstå, bryta ned och sätta ihop en bild av en företeelse, ett verk.
Först anlägger jag ett helikopterperspektiv. Skummar igenom från början till slut och låter intrycken komma till mig av sig själva. Inte bara en, utan två eller tre gånger. Sedan börjar jag söka efter mönster och strukturer. Hitta delarna och hur de hör ihop. Hitta sambanden. Vad är det för känsla jag får av bilderna? Varför; vad är det i bilderna som sätter igång något i mig? Utsnitt, kompositioner, djupskikt, färger, toner, motiv och så vidare. Vem har skapat bilden och vad kan hon eller han ha tänkt?
Jag brukar alltid hitta fram om jag tar mig tiden. Men det kommer inte av sig självt och det finns inga genvägar. Här på bloggen har jag under året skrivit om några böcker, utställningar och fotografer vars bilder har varit värdefulla på ett eller annat sätt. Skrivandet har hjälpt mig att se deras, men också mina egna bilder tydligare. Några av artiklarna som kanske kan vara av intresse:
- 20 berättelser
- Tina Enghoff
- Josef Sudek & Jan Reich
- Planket (Stockholm)
- Mats Andersson
- Fotografiska (augusti)
- Tina Messing
- Terje Hellesø
- Pieter ten Hoopen (Fotografiska)
Jag har mer i hyllorna att skriva och beskriva. Petersens och Engströms From Back Home, ett par av Micke Bergs böcker, kanske något om Anders Geidermark eller Arno Rafael Minkkinen. Böcker som jag inte hunnit bearbeta än. Böcker som jag inte hunnit skaffa än. Några opublicerade fotografer som inspirerar mig och alla utställningar jag ska gå på nästa år…
—
Fotografiet ovan är från Kärsämäki i Norra Österbotten i Finland, liksom de senaste inläggens vinterbilder. Och några till kommer det att bli. Julafton vid halvniotiden.
(D300, 50 mm, f/11, 1/40 s)
Abstrakt
Om någon frågar mig vad för slags fotografi jag håller på med så har jag lite svårt att svara. ”Dokumentärt”, kanske, för jag håller inte på med så mycket arrangemang eller fotochoppande. ”Naturfotografi”, kanske, för jag mår bra av att vara ute och hitta det vackra och märkliga i natur och kulturlandskap. ”Gatufotografi”, kanske, för inget är väl så påtagligt och atmosfärstarkt som människor som det händer saker kring i en stadsmiljö, och jag har ju nära till det också. Men det blir lite av varje. Något som jag är ganska nöjd och lite överraskad över är hur fängslande det kan vara att försöka fånga det abstrakta i verkligheten. Dokumentärt, men med innehåll som skapas av betraktaren, men som måste drivas på av bilden. Några av mina bästa försök, enligt mig själv, är de här tre bilderna:
—
Bilden, ännu en ängslada från juldagens förmiddag.
(D300, 50 mm, f/5, 1/80 s)
Reseberättelser
Under året har jag gjort två utlandsresor som satt sina spår i bloggen och som gav mig intressanta erfarenheter, rent fotografiskt. Den första gick till den sagolika staden Prag, Tjeckiens huvudstad, en helg kring den 20 mars. Jag var där med fyra goda vänner och vi ägnade dagarna mest åt att promenera runt, jag hela tiden 50-100 meter efter de andra för att fixa till ett utsnitt eller två. Det blev en hel del bilder som jag tycker om själv, och jag började upptäcka en del centraleuropeiska fotografer. Tjeckiska och Ungerska 1900-talsfotografer, dokumentära och med en stillhet i uttrycket. Inläggen med bilder från Prag finns här. Ett kort inlägg om två tjeckiska fotografer finns här.
Den andra resan gjorde jag med min familj senare halvan av april. En vanlig charterresa till Side, vid Turkiets södra Medelhavskust som blev något helt annat när Eyjafjallajökulls aska tvingade oss att ta bussen hem. Tre dygn på bussen i ett sträck och eftersom jag fotograferar blev det som kunde blivit ett elände, istället en unik möjlighet att dokumentera landsändar från Mindre Asien, genom Balkan och Centraleuropa, ända till den Uppländska landsbygden (fast genom Sverige sov vi). En kul utmaning att med i stort sett samma perspektiv genom ett bussfönster, i ständig rörelse, försöka hitta utsnitt av värde. Inläggen från bussresan finns här. Eftersom wordpress-bloggar bara kan visa inlägg i omvänd kronologisk ordning måste man börja med inlägget längst ned, sedan läsa inlägget näst längst ned från början till slut, och så vidare för att det ska hänga ihop.
—
Bilden ovan är från halvelvatiden. En ängslada på en åker i Norra Österbotten. Jag noterar att kamerans (D300) display avsomnar efter en stund ute i -20, -30 grader, men att kameran i övrigt verkar fungera bra. (som att fotografera med film). Någon som har liknande erfarenheter?
(D300, 50 mm, f/3.5, 1/80 s)
Tillbakablickar och God Jul
Den 1 januari i år startade jag den här fotobloggen, av flera skäl;
att driva på mig själv genom ett mål att varje dag publicera nya fotografier och skriva ned tankar om fotografer och fotografisk bildkonst;
att i efterhand kunna följa min egen utveckling, hitta mönster i mitt bildseende och fotografiteknik, att bygga vidare på;
att få återkoppling på mina bilder och kontakt med andra fotografer och intresserade.
Just det sista har stor betydelse för mig och jag vill därför tacka er som under året gett mig energi genom era kommentarer här på bloggen och önskar er (i kronologisk ordning) en God Jul och ett Gott Nytt år:
Patric (Pumpan), min far, Mats Andersson, Lotta, min mor, Daniel Arvidsson, Niklas Virsén, Malin Hellesø, Åke, Peter Jonsson, Tommy Vikars, Tomas, Tina, Boman, Lars U, Per Pettersson, Terje Hellesø, Nils, Lars Ove och Martin.
Tack också till er som kommenterat via Facebook eller på andra sätt. Under de kommande dagarna tänkte jag ta upp lite ”highlights” från året på min blogg men också från några av de andra fotobloggarna som jag följer och inspireras av varje dag.
—
Fotografiet ovan är taget på förmiddagen.
(D300, 300 mm, f/4.5, 1/125 s, ISO 640)
Kurva
Jag har slut på bilder för tillfället och letar fram en uppåtgående kurva ur Kärsämäki-snön, från i mars.
(50 mm, f/6.3, 1/100 s)
Rötter – Stammar
Efterbehandlade med avseende på bland annat färgbalans och mättnad. 3 mars och 14 maj.
(135 mm – 50 mm, f/? – f/2.8, 1/200 s – 1/40 s)
Snödroppe
Koposenperä by 1 mars vid fem-nånting på eftermiddagen. Tillfälligt töväder får smältvatten att sakta samlas till droppar i skägglaven på en björk. En efter en släpper de taget, i sakta mak.
(135 mm, f/2.8, 1/640 s, ISO 800)
Tecken
Avslutar veckan med ännu ett naturfotografi från Kärsämäki, Finland. Imorgon återvänder bloggen till förorten. 5 mars vid solnedgången.
(50 mm, f/11, 1/160 s)
Gran
En gran vid skogsvägen i Koposenperä. Ingen autofokus på det här objektivet och då blir det som det blir trots den snabba slutartiden. Bakgrunden blev ok i alla fall.
(50 mm, f/2, 1/400 s)
Skogsväg
Traktorväg för timmerforor. Handhållet, på rygg i den mjuka snön för perspektivets skull. Underexponerad för att få stort skärpedjup, vilket jag kompenserat för i efterbehandlingen. Koposenperä by, 5 mars före solnedgången.
(50 mm, f/22, 1/30 s)
Talltita
I decennierna kring förra sekelskiftet genomgick den fotografiska tekniken en stark utveckling med nya material och metoder för exponering och mångfaldigande. Under samma tid växte en rörelse fram som kallas piktorialism. De professionella fotograferna utnyttjade fotografins möjlighet att exakt återskapa världen med skarpa och tydligt återgivna bilder. Piktorialismen däremot drevs av amatörfotografer som vill etablera fotografin som en erkänd konstart (vilket inte var någon självklarhet). Det gjorde man bland annat genom att tillämpa stilgrepp som efterliknade den målade konsten. Särskilt den samtida impressionismen. Uppmjukad skärpa och kopiering med kvalité som påminde om målade tavlor, var några av metoderna. Uttrycket och estetiken var viktigare än innehållet. Svensken Oscar Rejlander var för övrigt en av föregångarna i fotokonstens utveckling.
I senaste avsnittet - förhoppningsvis inte det sista – av Bildradion gör Göran Segeholm iakttagelsen att en nypiktoralistisk stil har vunnit mark inom fotojournalistiken, så till den milda grad att Sveriges och världens finaste fotojournalistiska priser gått till just den typen av fotografier under senare år. Då frågar man sig förstås hur det står till inom fågelfotografin – en gren av naturfotografin.
Jag följer regelbundet några naturfotografers bloggar och har fastnat för några fågelbilder som solklart pekar i en nypiktoralistisk riktning; Först ut är En helt vanlig björktrast… av Terje Hellesø. Den handlar för mig inte alls om björktrasten utan om en resa in i ett ambvivalent ljus, mellan parallella världar av dröm och verklighet/himmel och jord. Jag får en känsla av att det är en släkting till den bibliska duvan som kommer bärandes med hoppet.
Peter Jonssons Koltrast, är kanske på väg ut ur mörkret, men jag känner snarare att den är på väg att omslutas av mörkret. Ändå är den rak i sin hållning. Med lugn och utan rädsla, ja nästan nyfiken förväntan i den uppåtriktade blicken. Inte handlar det om någon koltrast, om jag får säga vad jag tänker, utan om existentella frågor. Livet och döden, kanske. Slutligen, Mats Anderssons Fågeln vid vattnet. Den här gången talas det inte ens om vad det är för en fågel. Det ser ut för mig som om den för ett samtal med sig själv, eller med något på himlen. Eller står den vid ett vatten? Den ser gammal ut och har många historier att berätta ur det förgångna. Det är i alla fall vad jag tror.
Så nog finns det en stark nypiktorialism inom fågelfotografin och naturfotografin. Men är den ledande, som inom fotojournalistiken? Sveriges mest kände fågelfotograf just nu är väl Brutus Östling. Hans knivskarpa bilder är inte piktoralistiska. De är i högsta grad sakliga och realistiska. De säger något om fåglarna han avbildar. Ja, betydligt mer än det mänskliga ögat klarar av att uppfatta. – Det är ju så här ett vingslag tätt över vattenytan egentligen ser ut. Vi möter fåglarnas blick och ser in i deras djurögon. Varje art och individ är tydligt särskiljd från mängden. Östlings fotografier berättar för oss om fåglarna. Piktoralisten berättar för oss om människorna - och det om något är väl konst?
Inom fågelfotografin och naturfotografin uppfattar jag att det i alla fall är realismen som leder just nu, som vinner priser och uppmärksamhet. De här naturfotografernas skapande är förstås betydligt större än de här utvalda bilderna och min tolkning högst personlig; se själv deras verk i bloggar och böcker.
Min egen bild ovan är ett försök att ta ett realistiskt fotografi av en talltita. Ja, det är en återupprepning av den här bilden från 2008. Jag har bytt brännvidd från 135 mm till lite ljusstarkare 50 mm, och flyttat stativet en aning närmare fågelbordet. Jag ligger i ”gömsle” bakom en snövall ett tiotal meter bort mot andra sidan med en fjärrutlösare. I bakgrunden skymtar den gamla rian, åkrarna och skogsbrynet. 5 mars på förmiddagen, Koposenperä by i Norra Österbotten.
(50 mm, f/1.8, 1/2500 s)
Snöstreck
Snöskorpor som kritstreck på furornas stammar. Koposenperä, Norra Österbotten 1 mars vid fyratiden på eftermiddagen. Minskat tonomfång för att förstärka kontrasten. Konverterat till svartvit.
(135 mm, f/?, 1/200 s)
Skulptur
Vinnande bidraget i finska mästerskapet i snöskulptur 2010. Tävlingen hölls i Kärsämäki, förstås – vid Finlands geografiska mittpunkt. Skulpturen ska ursprungligen varit utformad som en hel cirkel, innan tövädret gjorde sitt och kvarlämnade en nymåne (eller måne i nedan). Jag har inte konstnärens/lagets namn och kommer att uppdatera inlägget om jag får tag i det. Fotograferat 28 februari vid middagstid.
(52 mm, f/9, 1/200 s)
